Spotify-skandalen

Jag läser om den senaste ”skandalen” på internet. Det är tydligen Spotify som har tolkningsföreträde när de påstår att Pelle Snickars vid Umeå universitet fuskar.

Han och hans doktorander lade i forskningssyfte ut ett par egna låtar på Spotify och ”lyssnade” 6 487 gånger på en av dem. Eftersom ersättning beräknas utifrån antalet spelade gånger och inte på längd – som exempelvis STIM gör – så tjänade Pelle Snickars forskare  61 kronor. Som de i slutändan inte inkasserade.

Fusket ska vara ”låten” som heter ”Fru Kost – och som är en ljudupptagning där en person dricker kaffe i över en minut.

Jaha. Vad är det med det, tänker jag. Inspelade ljud använde Stevie Wonder redan tidigt 70-tal på sina skivor. Och jag har själv hört en nål tappas i golvet på en LP-skiva efter ca 18 minuter tystnad under det experimentella 60-talet. Är det att manipulera Spotifys algoritmer, som det påstås?

Skandalen och fusket är ju tvärtom att Spotify tillskansar sig miljoner på låtmakares alster – med eller utan kaffedrickande. Och att låtmakare får ersättningar i klassen 61 kronor, efter 6487 spelade gånger. Detta är det häpnadsväckande. Ersättningen för musik går till Spotify och musikbolag som erbjuder musik till Spotify enligt avtal som är ett hån mot upphovsrätten.

Hur ska våra kompositörer och textmakare kunna överleva på de löjligt små ersättningar som Spotify ger. Det är omöjligt. Det tvingar låtskrivare in i andra professioner. Men varför ska de behöva byta yrke? Och vad ska det bli av vår framtida kulturskatt om ingen har möjlighet att tillverka den?

Livespelningar, säger någon. Radioplay säger någon annan. Men sanningen är den att den yrkesverksamma musikern inte alltid är samma person som upphovspersonen. Och lönerna för livemusik är desamma idag som på 70-talet.

Radioplay då? Stiminkomster! Tja. I somras – när torkan var svår – brydde vi oss mycket om de inhemska bönderna. Det svenska jordbruket och boskapsskötseln och djurhållningen skulle hållas under armarna. Protektionismen slog ut i full blom. Men var håller protektionismen hus när det gäller det inhemska ordbruket, bokstavskötseln och ljudhållningen? På radio spelas den amerikanska hitmusiken och den svenska närproducerade, i längden hållbara, äkta musiken då? Till exempel den svenska visan – musik med egna rötter och som inte är kopierad på den amerikanska. Jo, den spelas inte alls!

Jämfört med inget är kanske 61 kronor ganska mycket. På Bellmans tid var det en hyfsad årsinkomst.

                                                                                       Jan Sigurd

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *